JIWE Hovslageri & Smide
"Du har hästen. Jag har resten."
Jag är en sådan där hovslagare som har Jordbruksverkets godkännande och förtroende. Det är något man idag måste ha för att ha rätt att jobba med hästar som är skadade, halta och lytta.
Med dessa rättigheter följer såklart ett antal skyldigheter. En av dessa är journalföringsplikt. Jag måste helt sonika skriva ner alla åtgärder jag utför, på alla hästar.
Jag har därför låtit trycka upp ett "Journalunderlag". När jag jobbar med en för mig ny häst, ifylles detta efter avslutat arbete. Där anges kundens (hästägarens) data, samt alla grunddata på själva hästen; ålder, kön, ras, härstamning osv.
Jag har dessutom lagt till ytterligare några saker som jag gärna vill ha nedtecknat, exempelvis disciplin. Jag vill helt enkelt ha med i mina journaler vad hästen används till - är den en travhäst, en dressyrhäst, eller är hästen kanske en triangelmärkt pensionär som bara dräller i hagen och har det bra?
En dag var ett av mina jobb att sko en jättefin, men mycket pigg och yster, unghäst. Den hade aldrig haft skor under fötterna tidigare, men det började bli vinter och var ishalka, så för att säkerställa att hästen kunde röra sig utan risk för att trilla omkull och bryta benen av sig, bestämde hästägaren och jag att pållen skulle få skor med isbroddar.
Hästen var orastad denna dag och dessutom ensam i stallet, så skoningen kan mer beskrivas som en 10-ronders brottningsmatch än en normalskoning.
Efter avslutat värv, sjöblöt av svett, ställde jag mig i stallgången och halsade en 1,5-liters PET-flaska med vatten, för att något ersätta den vätskeförlust arbetet kostat mig.
Under tiden satt hästägarinnan på en pall och fyllde i mitt journalunderlag. Hon skrev långsamt, noggrant och vackert, med snirkliga skrivstilsbokstäver.
Plötsligt stannade hon upp, tittade frågande på mig och undrade:
- "Disciplin"? ... Vad menas med det? ... Ska jag skriva "Nej" i den rutan?
Jag skrattade så jag kiknade. Sedan svarade jag:
- "Nej" går bra. Eller så skriver du "Ridhäst".
